När jag kom hem efter att lämnat min lillplutt på veterinärklinik var jag på bristningsgränsen och jag kände bara för att ut och gå lååååååååångt, utan musik och utan tankar. Men kolsvart som det var och inga belysta gångvägar plus några blåmärken efter i och ur lastning av häst och ömmande kropp beslutade jag att inte gå.

 

Imorgon ska jag i alla fall äntligen tillbaka till smärtsjukgymnasten och hoppas komma igång lite med styrka. Tanken är att jag ska till vfu:n efteråt, men med tanke på att hästen opereras på förmiddagen kanske jag stannar hemma. Det beror lite på om jag känner att jag är på bristningsgränsen innan jag ska dit. För då är det bättre att jag åker hem och tar igen det senare. Men åker jag hem kommer det bli en lång promenad för att rensa tankarna och slippa fokusera på något annat än då och där.