Har blivit extremt långt uppehåll här. 

 

Min sommar var helt underbar, jag kunde hålla igång och börja springa. Jag springa liksom, omöjlig tanke för ett år sedan. Kan tillägga att jag knappt hade någon nervsmärta under sommaren. Fram till mitten av september då jag hamnade på sjukhus igen den gången i 16 dagar med massa nya händelseförlopp. Även i den vevan sket sig allt med min nervstimulator. 

 

Just nu återhämtar jag mig fortfarande från förra sjukhusbesöket och ökar belastningen långsamt. Försöker vänja mig vid motion och skolan just nu. Började för en vecka sedan igen. Än så länge går det bra, har oftast halvdagar, så promenader/power walks/intervaller försöker jag hinna med innan eller efter skolan. Dessutom tränar jag hos sjukgymnasten en gång i veckan.

 

Dessutom väntar jag på ny operation av nervstimulatorn som har strömläckage, har blivit lovad den innan jul. Hade tänkt skaffa gymkort nu i november. Men det får bli ett par månader efter operatinen då jag måste ta det extremt försiktigt i 6-10 veckor efter. 

 

 

Idag har varit en bra dag. Hållt igång många mer timmar idag än jag trodde att min kropp skulle orka. Började mitt på dagen med att jag gick ca 2 km med min ena häst. Sedan kom en ny häst någon timme senar vilket gjorde att jag gick mellan huset och stallet många gånger i väntan och försök att komma på något att göra. Sen var jag tvungen att ta mig bort till de andra hästarnas hage 1,5 km tur och retur som jag cyklade för att ta mig fram snabbt. Därefter var jag och pappa och handlade mat och sedan brädor. Då hade en i stallet kommit och skulle få ditt någon som skulle kolla på deras häst, upp och ner till paddocken och stå. Sedan gå med 1 km ute medan hon skrittade av. Dagen har inneburit stående läge x antal timmar och några km promenad. Trodde aldrig jag skulle vara igång så snabbt efter ett bakslag, jag kom ju trots allt hem från sjukhuset i onsdags och för ett par dagar sedan gick jag med kryckor. Helt sjukt vad det gått undan denna gången. Men inte mig emot. Så nu börjar jag va på g igen.

Idag har varit en bra dag. Hållt igång många mer timmar idag än jag trodde att min kropp skulle orka. Började mitt på dagen med att jag gick ca 2 km med min ena häst. Sedan kom en ny häst någon timme senar vilket gjorde att jag gick mellan huset och stallet många gånger i väntan och försök att komma på något att göra. Sen var jag tvungen att ta mig bort till de andra hästarnas hage 1,5 km tur och retur som jag cyklade för att ta mig fram snabbt. Därefter var jag och pappa och handlade mat och sedan brädor. Då hade en i stallet kommit och skulle få ditt någon som skulle kolla på deras häst, upp och ner till paddocken och stå. Sedan gå med 1 km ute medan hon skrittade av. Dagen har inneburit stående läge x antal timmar och några km promenad. Trodde aldrig jag skulle vara igång så snabbt efter ett bakslag, jag kom ju trots allt hem från sjukhuset i onsdags och för ett par dagar sedan gick jag med kryckor. Helt sjukt vad det gått undan denna gången. Men inte mig emot. Så nu börjar jag va på g igen.

Senaste vikt: 96,6 kg

Dagens vikt: 96,1 kg

Ner sen sist: 0 kg

Total viktnedgång: -25,9 kg

Jaha, då har jag legat på sjukhus igen. I torsdags natt pajade ryggen och det var bara att ringa ambulans då min kropp även stänger av benet och urinblåsan när smärtgenombrotten kommer. Kom i alla fall hem igår och jag kan nog tacka mina 8-9 km powerwalks och de innan dess för att jag har återhämtat mig förvånadsvärt bra denna omgången. Kan skriva hur mycket skit om vad som hände på sjukhuset, ibland måste man ta extremt mycket för att få bra vård, sjukt att det funkar som det gör ibland. 

 

Fick höra från min smärtsjukgymnast förra veckan att jag kommer alltid måste vara försiktig med min rygg och inte lyfta tungt. Dessutom kommer jag få räkna med att jag kan få dessa kraftiga bakslag. Dock bör jag kunna öka längden emellan. Precis samma sak sa sjukgymnasten på sjukhuset igår. Känns som mitt liv fallerar lite, mitt drömliv går lite i kras. Men det är bara att ta nya tag och planera om livet och göra förändringar att komma så nära mina mål som möjligt. Shit happens. Men jag ska göra det jag vill, men måste bara göra småförändringar på vägen för att nå dit. 

 

Som ni förstår blev det ingen vägning förra veckan. Mer än tjuv vägningen då, visade ett kg upp på tisdagen. Var då tvungen att mäta med, visade två centimeter mindre. Så, antagligen gjorde promenaderna och värmen att jag samlade på mig vätska då jag även svullnade upp lite, samt fick lite muskler samtidigt som jag tappade fett. Känns grymt efter att jag mätt mig. 

Jag har gått två promenader idag, den första på 2,5 km och den andra på 6,1 km har jag för mig. Den första höll jag ganska bra tempo. Den andra gick jag med pappa och hunden för att få en lugn promenad tänkte jag eftersom det är den längsta sträckan för i år (sen i höstas). Tji fick jag för hunden hade andra planer så höll ganska bra tempo där med, förutom när vovven fick för sig att tvärnita för att lukta eller uträtta behov, eller för den del dyka ner i små bäckar. Tänkte att jag bara skulle testa och se om jag orkade gå den rundan med hänsyn till min smärta. Det var först den sista km som nervsmärtan gjorde sig påmind. Men tror jag fixar rundan om jag går själv i ett lugnt tempo. Blir inga intervaller som hunden körde på. Ska försöka komma ut på den stäckan till förmiddagen imorgon igen. 

 

Risken finns imorgon att min nervsmärta och rygg känns överjävlig bara för att jag gick dom där 6 kilometrarna. Hoppas dock slippa det. Men jag känner av det redan nu så risken är stor. Kanske ska börja med en kortare sträcka först för att se om jag klarar längre. 

 

Måste förresten berätta om en sak som gjorde mig stolt över mig själv vid middagen. Pappa tyckte vi skulle beställa mat. För en vecka sedan skulle jag valt kebabtallrik eller pizza, men idag valde jag en skaldjurssallad. Så mycket godare, nyttigare och extremt mättande på ett bra sätt. 

 

Jag är så extremt stolt över mig själv just nu! Nu jävlar är jag på g på riktigt igen.

Hej kära skoskav på båda fötterna, kan du förvinna snabbare än du kom? Ja, mina nya promenadskor har gett mig skoskav. Jag får aldrig skoskav ju! Aja, imorgon blir det till att inhandla compeed, om jag inte hittar några här hemma, vilket jag tvivlar på. 

 

Har haft vårdkonferans med smärtläkare, smärtsjukgymnast, smärtpsykolog och min husläkare. Blev halvt överöst med hur duktig jag är som gått ner så mycket i vikt och hur smal jag börjat se ut. Kan ju inte annat än att stäcka på mig lite extra med ett brett leende. Jag älskar att höra det. Min fortsatta vård var ju dock det som var i fokus. Var så extremt nervös innan att jag nästan fick nervöstsammanbrott. Men allt gick super duper och det finns planer om vad som ska ske nu. 

Har varit hos läkaren idag för att utreda om jag har EDS. Efter besöket var jag och läkaren ganska överens att det är det jag har. Det är inget man kan göra något åt, men det förklarar varför jag mått som jag mått och mår som jag mår. Dessutom känns det som en käftsmäll åt alla läkare som misstrott min smärta osv. Jag har äntligen fått det svart på vitt att det är det. Känns som en lättnad på nåt vis. 

 

Vaknade med en låst fot i morse så idag blir det vila, har ont när jag går. Men förhoppningsvis kan jag gå ut och promenera imorgon. Vill ju inviga mina nya promenadskor jag köpte igår.

Idag när jag och pappa var iväg köpte jag två par nya skor. Framförallt var jag på jakt efter nya walking skor då mina är så nerslitna så jag snebelastar fötterna och får då skitont i kroppen. Har inte jag bra skor har jag ingen bra kropp. Hittade ett par snygga promenadskor men även ett par sneakers. Alla mina sneakers stinker häst och är trasiga.

 

Jag har en smaldag idag med. Blev inte sämre av att få höra "oj, vad du blivit smal och lång" när jag och pappa va i en djur affär som vi åkt till i flera år där dem känner oss lite smått. Så två dagar i rad nu har jag fått höra att jag är smal. Jag själv tycker inte det, dels har inte hjärnan riktigt hängt med i omvandlingen och dessutom vet jag att jag har 20 kg kvar till mitt mål som är normalviktig. Men blir så oerhört när jag får såna kommentarer, speciellt av folk jag typ aldrig träffar, så kul med komplimanger och få bekräftelse att det faktiskt syns. 

 

Har en smal och snyggdag idag. Helt awesome om ni frågar mig. Blev ju bara bättre när jag var hos min syste och hennes vännina säger  till mig "åh, du stannar smal och snygg du". Min första tanke var "när fan blev jag smal? Jag har ju 20 kg kvar att gå ner". Men så otroligt roligt att höra och framför allt motiverande. Fick även höra idag, "åh vad fin du blivit". Vadå, var jag inte det innan? Ibland blir vissa positiva uttryck något negativt utan att man ens reflekterar över det. Men den kommentaren slog hårt även om jag vet att personen i fråga bara sa det i ett positivt syfte. Har i alla fall haft en riktigt positiv dag, även om den egentligen innehållit ups and downs. 

 

När jag var hos min syster bjöds det på fika med, så det slank ner både en bulle och en bit sockerkaka, även lite cola. Helt sjukt att jag efter det hade en smaldag idag. Kanske därför jag lät mig äta dem. Men ibland måste jag ju få unna mig sån skit med.

 

Första promenaden av två jag skrev om förut blev första av tre. Fick ett ryck vid 17 tiden innan middagen och gick en km. Sen vid 20 tiden gick jag 3,5 km. Är så grymt stolt över att jag gått 7 km sammanlagt idag. I höstas gick jag 3-4 gånger i veckan och då 6 km. Nu går jag det sammanlagt varje dag. Dock hade jag mer vardagsmotion i höstas, vilket självfallet påverkar mycket med. Nu är jag ju sjukskriven vilket resulterar i att jag inte gör så mycket mer än att ta promenader. Precis som jag blev ordinerad att göra. 

 

Känner mig verkligen på g igen vilket är så fruktansvärt skönt. Jag äter rätt igen och jag rör mig utan större hinder för tillfället i alla fall. 

Har tagit dagens första powerwalk för några timmar sedan. Jag planerar att ta en ikväll vid 20 tiden idag igen. Blir ungefär den sträckan jag brukade gå 4 gånger i veckan som jag delar upp i två omgångar och går varje dag. Måste ju bli grymt. Hoppas succesivt kunna öka längden och snart kunna gå två långa powerwalks. 

 

Ska kontakta min sjukgymnast på måndag med och hoppas på att få tid snart så jag kan komma igång med lite styrka. Känns som jag behöver det då vi inte enbart kommer lägga fokus på ryggen utan även axlar och armar för att automatiskt få med rygg och mage. Kommer bli super, men måste börja med det väldigt försiktigt. 

 

Förresten ska jag börja fylla i veckans vikt igen vid nästa vägning.

 

Tog min första powerwalk sedan i höstas ikväll. Så grymt stolt över att jag valde att gå ut ungefär samtidigt som alla andra annars skulle välja att börja veckans fredagsmys. Njöt av den sista solen, av att kunna ta en powerwalk igen, av djuren och naturen. Var så otroligt skönt och hela jag fylldes av lycka när jag på hemvägen insåg att jag faktiskt powerwalka och att det var den längsta promenaden sedan i höstas. Grymt avslut på dagen! 

 

Hade tänkt fixa en fruktsallad när jag kom hem men tog en näve mandlar istället. 

Jag fortsätter förvåna mig själv. Igår var jag nästan uppe i 10000 steg utan att bli sämre än vanligt. Idag när jag skulle ta dagens första promenad var det en som skulle rida ut, blev den längsta promenaden hittills i år tror jag nog. Dock tvingades jag även hålla högre tempo än vad jag skulle gjort om jag gick själv vilket förvärrade min smärta. Men bara att bita ihop och ta en kvällspromenad med pappa och vovven, där var det stopp var tionde meter istället och jag har svårt att stå still med smärtan. Men nu efter promenaden känns allt mycket bättre. 

 

Jag ska försöka kläma in en tredje promenad om dagen, bättre för mig att gå korta sträckor ofta när jag har såhär ont. Hade tänkt ta tre idag, men jag försov mig till smärtläkaren så. Fick träffa en annan än min ordinarie för second oppinion vilket jag är väldigt tacksam för, en del saker jag fick klarhet i som jag inte fått av min ordinarie. 

 

Imorgon blir det tatuering som delvis symboliserar min livsstilsändring. Längtar som jag vet inte vad, kommer bli grym! Ska vara där ganska tidigt, men ska försöka komma ut på en kort morgonpromenad innan och väcka igång musklerna så dom inte är superstela. 

Dagens första promenad avklarad. Passade på att njuta ordentligt för jag hade nästan ingen smärta alls i ryggen som var överjävlig det senaste. Dessutom njöt jag av den sista sommarvärmen på ett tag och allt som hör där till, alla blommande träd, fjärilarna, det gröna, ja det mesta. Har varit några underbara dagar.

 

Hoppas på att komma ut på en till promenad idag med. Ska försöka gå lite längre då, även om det bara är 100 meter längre så är det alltid en början. Jag måste pressa mig själv jäkla långsamt för min smärta. Hade jag inte haft den hade jag antagligen vart igång med mina långa powerwalks, men icke sa nicke. 

Ska försöka komma in i bloggrutinen igen. Kommer väl snart tillbaka.

 

Jag är i alla fall grymt stolt över mig själv idag. På grund av min smärta och operation (neurostimulator) för mindre än en månad sedan klarar jag inte av att powerwalka som jag gjorde under hösten och dessutom ganska långa sträckor i slutet. Men nu tar jag två lite kortare promenader om dagen. Idag pressade jag mig att gå lite längre än tidigare. Jag har satt som mål att försöka gå fler steg än dagen innan, men viktigast är att jag lyssnar på min smärta, när den säger stopp. För annars ligger jag utslagen  och kan knappt röra mig. Gränsen mellan lagom och för mycket är dock hårfin. Dessutom är vissa saker svårare för mig att göra än andra. 

 

Men i alla fall. Idag blev det två promenader, strax över 3 km sammanlagt, där går min gräns. Första promenaden blev med en av skötarna i stallet och hennes mamma. En härlig promenad i värmen, tills jag fick fågelskit i nacken. Fy f-n va äckligt och obehagligt det kändes. Men det ska ju betyda tur så kan ju hoppas på att lite tur kommer mitt håll nu. 

 

Dagen har även innehållit överraskningar. När jag låg framför tvn och hade somnat kom min pappa in och frågade om det var jag som hade ringt brandkåren. Han var ute och eldade för att kunna lägga upp vår gärsgård, men det hade tydligen tagit sig lite mer än planerat så någon ringde brandkåren. Jag blev skitarg för att jag missade det. Men tur på ett sätt att dom kom för det hade flygit över en gnista mot skogen och va på g att sprida sig. 

 

Fick sedan en till promenad med pappa och vovven. Lite jobbigt att behöva stanna hela tiden när man känner ett bra flyt. Men vad gör man inte för skitdjuren <3 Klarade mig dock utan fågelskit den gången. 

 

Har även för skojs skull fyllt i på ett ungefär hur många kalorier jag fått i mig idag, mest för skojs skull. Visade sig att jag hamnade jäkligt bra ändå. Så med andra ord har jag bra matvanor och är inte helt ute och cyklar. Men jag kommer aldrig räkna kalorier in i minsta detalj. Skulle stressa mig till max och jag hade nog hellre struntat i att äta om jag var tvungen att räkna varje måltid. 

 

 

Jag tappade allt helt några månader på grund av olika omständigheter, framför allt att jag legat på sjukhus så mycket. Men sedan en vecka nu har jag börjat med kortare promenader för det är det jag klarar för tillfället, dessutom har jag hittat tillbaka till kosten igen. Slutat med godis och cola igen. Men känns skönt att känna sig tillbaka på banan igen. Under min dåliga period har jag "bara" lagt på mig 8 kg, delvis för jag åt fel, började med godis igen och med nya mediciner. 

 

Men i alla fall. Kommer vara sjukskriven fram till sommaren för att kunna landa efter att legat på sjukhustill och från typ mellan november och mars. Fått ordination i sjukintyget att gå promenader dessutom vilket passar mig bra för det är det jag behöver. Men tyvärr sätter smärtan stopp ibland, som idag, sängläge. Blir så trött på min smärta som sätter käppar i hjulen för min viktminskning. Men min neurostimulator är rätt igen och hjälper smärtan, delvis i alla fall. Men jag har inte bråtom med min viktminskning för jag vet att jag till slut efter olika med och motgångar. 

 

Varit hos min smärtsjukgymnast idag. Tanken är ju att jag ska börja köra en del styrka och kondition för att bygga upp mig. Känns jäkla skönt att förhoppningsvis komma igång mer och förhoppningsvis kunna slänga kryckorna åt sidan igen. Är så grymt skönt att ha smärtenheten på min sida, eller i alla fall sjukgymnasten, gällande kommande fortsatt sjukskrivning och även smärtlindring för min smärta är ibland olidlig. Men jag får köra på när jag kan och förhoppningsvis får jag rättat till min nervstimulator snart så att smärtan blir bättre. På tal om sjukskrivning tyckte sjukgymnasten att det vore bra om jag är sjukskriven resten av terminen för att landa i allt som hänt, alla sjukhusbesök, smärtan och min viktminskning för jag hänger inte med i svängarna längre. Hoppas bara min läkare på vårdcentralen håller med. Aja, bara att gilla läget och kämpa på, smärtan vet jag kommer bli bättre, förhoppningsvis inom en månad och vikten ska fortsätta neråt.