Ska försöka komma in i bloggrutinen igen. Kommer väl snart tillbaka.

 

Jag är i alla fall grymt stolt över mig själv idag. På grund av min smärta och operation (neurostimulator) för mindre än en månad sedan klarar jag inte av att powerwalka som jag gjorde under hösten och dessutom ganska långa sträckor i slutet. Men nu tar jag två lite kortare promenader om dagen. Idag pressade jag mig att gå lite längre än tidigare. Jag har satt som mål att försöka gå fler steg än dagen innan, men viktigast är att jag lyssnar på min smärta, när den säger stopp. För annars ligger jag utslagen  och kan knappt röra mig. Gränsen mellan lagom och för mycket är dock hårfin. Dessutom är vissa saker svårare för mig att göra än andra. 

 

Men i alla fall. Idag blev det två promenader, strax över 3 km sammanlagt, där går min gräns. Första promenaden blev med en av skötarna i stallet och hennes mamma. En härlig promenad i värmen, tills jag fick fågelskit i nacken. Fy f-n va äckligt och obehagligt det kändes. Men det ska ju betyda tur så kan ju hoppas på att lite tur kommer mitt håll nu. 

 

Dagen har även innehållit överraskningar. När jag låg framför tvn och hade somnat kom min pappa in och frågade om det var jag som hade ringt brandkåren. Han var ute och eldade för att kunna lägga upp vår gärsgård, men det hade tydligen tagit sig lite mer än planerat så någon ringde brandkåren. Jag blev skitarg för att jag missade det. Men tur på ett sätt att dom kom för det hade flygit över en gnista mot skogen och va på g att sprida sig. 

 

Fick sedan en till promenad med pappa och vovven. Lite jobbigt att behöva stanna hela tiden när man känner ett bra flyt. Men vad gör man inte för skitdjuren <3 Klarade mig dock utan fågelskit den gången. 

 

Har även för skojs skull fyllt i på ett ungefär hur många kalorier jag fått i mig idag, mest för skojs skull. Visade sig att jag hamnade jäkligt bra ändå. Så med andra ord har jag bra matvanor och är inte helt ute och cyklar. Men jag kommer aldrig räkna kalorier in i minsta detalj. Skulle stressa mig till max och jag hade nog hellre struntat i att äta om jag var tvungen att räkna varje måltid.