Så trött på dessa jäkla läkare. Satt på akuten idag i över 6 timmar utan att läkaren fråga en enda fråga om hur jag mådde. Hur kan en läkare ge en diagnos som inte alls stämmer och framför allt utan att ens fråga och lyssna på patienten? Proppade mig med massor morfin för att senare skicka hem mig utan något som helst smärtstillande, andra läkare hade vägrat det. Efter dagens besök på akuten är jag inte förvånad för alla feldiagnoser och missar på allvarliga saker kan ske. Tar två minuter extra att fråga och lyssna för att kunna ställa en rätt diagnos. 

 

Men jag får äta nu, fick dock inte behålla all mat i magen och smärtorna blev värre än värst. Så, imorgon blir det vårdcentralen för att träffa bättre läkare om jag klarar natten. Klarar jag inte natten måste jag väl åka in igen så får vi väl se vad de säger. 

 

Tyvärr inte första och antagligen inte sista gången jag stöter på en läkare som ställer diagnosen innan mötet med patienten. Skulle nog kunna skriva en tjock bok på hur otrevligt och kränkande jag blivit bemött i vården, även hur de inte ens tror på en. 

Sitter och tittar på cancergalan i stormen. Mina tankar går till en av de mest underbara människor som vandrat på denna jorden, min farmor. Hon vann över den en gång, men andra gången vann tyvärr cancern. Älskade saknade farmor <3

 

Tänker också tillbaka till för 10 år sedan när läkaren misstänkte att jag kanske hade det med. Att få höra det var hemskt, men som tur var var det en godartad cysta och inte elakartad.

 

Cancern kan slå vem som helst, men viktigt att vi ger den en riktig jäkla käftsmäll. Alla tankar till alla som är drabbade själva eller känner någon. 

Dags för ny medicin igen, håller tummarna för denna nu, annars blir det den gamla dom satte ut utan någon grund för den vet vi funkar. Men får räkna med massa jobbiga biverkningar igen. 

 

Väntat på storm hela dagen och ser nästan fram emot strömavbrott bara för att det är himla mysigt. Pappa blev hemskickad från jobbet med oder från kommunen vid 14. Kommunen skickar även ut order om att alla barn på förskola och fritids måste hem innan 16. Med andra ord förberede sig Göteborg på en gigantisk storm. Jag förberede mig med att ställa in mig på strömavbrott med att ha fram massa ljus. Mysigt och jobbigt med strömavbrott. Jag hoppas bara inte vårat vatten försvinner med, vilket det gjort vid Gudrun och någon annan storm. Men oroar mig mer för hästarna, även om de står inne. Får väl se när stormen är över sen vad den förstört i sin väg. Jag bor ju nära havet med så slår lite hårdare här än någon km härifrån. Räknar med att en del saker har flugit runt och kanske någon fönsterruta sönder. 

 

Läste tidigare idag att den skulle komma även i gbg vid 17 och som värst vid 20, ännu blåser det knappt. Jaja, den kommer väl.

Åh, snacka om att jag har en bra syster. Hon hade kalas idag och ringde mig i förmiddags för att höra om mina allergier. Nämde då att jag inte äter tårta, så hon hade tagit fram frysta bär och annanas till mig. Jag var inte ens sugen när alla andra satt och vräkte i sig tårta. Däremot unnade jag mig en frapino på expresso house i stan. Dock började jag må illa nästan med en gång. Kanske mindre bra att jag tog en. Men jag tror att jag någongång ibland behöver unna mig något litet som en frapino. 

 

Unnade mig mer idag med. Köpte 5 tröjor med. Jag som sagt att jag inte ska köpa nya kläder ännu. Men dessa tröjor är en mindre storlek än vad jag skulle haft för 2 månader sen. De sitter helt okej, men kommer sitta bra när även 10 kg till är borta. Så tröjor jag kan krympa i utan att de blir jättekonstiga. Ska försöka få bilder på dem imorgon. 

 

Ska försöka unna mig lite mer imorgon med, men saker jag behöver. Bland annat, om jag hinner, ska jag köpa fleecetröja, joggingskor, pannlampa och sport bh. 

Hade tänkt gå en promenad förut, men  när jag vaknade var jag helt täppt i näsan så det sket sig. Men nu har det lättat så kanske blir en sväng när jag kommer hem sedan. Ska på kalas och sedan träffa en kompis från Skåne som är i stan, så antar att vi ska fika eller något. Blir kanske ett par utmaningar idag, dels med tårta på kalaset och sedan om vi ska fika. Men jag vill inte ha tårta eller något onyttigt på ett fik. Jag tror jag kommer få kämpa för att jag har inte bestämt mig helt ännu, även om jag tror det känner jag en osäkerhet. Men det blir som det blir.

Fick ett ryck och började ändra om lite här på bloggen. Dock tror jag inte det blir så många fler ändringar än såhär. 

 

Trotsade väder och vind, min förkylning och smärtan förut. Tog mig en promenad, samma sträcka som jag gått det senaste. Den är himla mysig nu på hösten. Dock blev promenaden i väldigt lugnt tempo och jag kände att det var bättre att gå lugnt än inte alls. Men tog emot lite ändå, mest för smärtan. Men, men. 

 

Min smärta är mycket bättre, men istället är jag små förkyld och extremt illamående. Men tänkte jag ska ge mig ut på en lugn promenad om en stund. Har nyss vart i väg och köpt present till min sis som fyller år imorgon. Kollade även på mobil, men har ingen lust att pröjsa en just nu även om jag behöver en. Smått segt. 

 

Testade ett par jeans förut som jag använt typ 2 gånger och köpte precis i början av viktminskningen. Nu är de alldeles för stora och då för små. 

Startvikt (1/8 -13): 122 kg

Förra veckans vikt: 109.2 kg

Denna veckan: 108.3 kg 

Viktnedgång sen förra veckan : -0.9 kg

Totalt: -13.7 kg

 

Är helt nöjd med denna veckans viktnedgång igen. Tänkte att jag nästa gång ska mäta mig igen. Gjorde det varje vecka i början, men sedan har jag helt enkelt glömt av det. Så var nog 6 veckor sedan eller nåt sånt. Det bör ju hänt något med måtten då eftersom jag tappat vikt. 

Eftersom min hjärna står still med saker att skriva här ibland tänkte jag låta er ställa frågor och saker ni vill att jag ska skriva om. Vad vill du läsa om? Någonting du undrar om mig och min viktnedgång? 

 

 

Tror jag måste åka till vårdcentralen sen. Delvis skadade jag ett finger i måndags och kan fortfarande inte använda det. Sedan har jag fått fruktansvärt ont i ryggen att jag knappt kan gå. Tror precis jag svimmade med av smärta, för ena sekunden stod jag upp nästa låg jag obekvämt i soffan. Fösta gången det hänt. Jao, jao. Blir en lugn dag för mig idag utan vfu och motion. Ska försöka röra på mig lite dock för att inte stelna till. Men blir mest liggande läge för min del och mys med katterna. 

Jag har idag insett att jag behöver nya jeans. Har dratt på det så länge som möjligt eftersom min plan är att gå ner väldigt mycket mer och vill inte köpa nya kläder hala tiden som jag ändå kommer bli för stora. Men idag när jag gick från bussen fick jag nog dra upp byxorna varannan minut. Så jag ska nog ta och beställa ett par i helgen och hoppas på att dem passar. 

 

Gick en promenad förut och fick sällskap i form av två hästar med ryttare. Gick ganska mycket långsammare än vad jag är van vid, men trevligt med sällskap för en gångs skull. Hade hunnit gå en km till under den tiden jag gick förut. Men var skönt med en promenad trots att jag redan gått mycket innan. Så idag vart jag uppe i 15000 steg. Till helgen blir det fler promenader och fler gram bort. 

Känns som jag gått på tomgång sen förra veckan. Har blivit extremt trött av min nya medicin, så med fler biverkningar gjorde det att jag inte längre tar den. Trots det har jag fortfarande kvar biverkningar. Det värsta med att leva med smärta förutom den ständiga smärtan är nog bland annat alla biverkningar av olika mediciner som förhoppningsvis ska hjälpa mig. Men med tanke på att jag har nervsmärta som är svår att komma åt är det svårt att hitta någon med. Men, men. Hoppas på min operation snart, då ska jag förhoppningsvis slippa smärtan och mediciner. Vågar påstå att jag längtar till den extremt. 

 

Nog om det, tänkte på detta med att gå på tomgång. Har på grund av extrem trötthet inte orkat mig ut på promenader. Mer rör mig trots allt mycket på min praktik. Men imorgon tänkte jag försöka gå en promenad om den så bara är på 2 km, känner att 2 km är bättre än ingnting. Känns onödigt att ge mig ut på en promenad på 6-7 km om jag är så trött att jag mår illa och nästan svimmar. Jao, jao. 

Orkar knappt sitta vid datorn nu, men måste bara rekomendera min app som faktiskt hjälpt mig i min viktminskning, i alla fall i början. Noom heter den. I början fick man något meddelande om dagen där det stod många läsvärda tips, tankar och ideer om just viktminskning. Den har även så man kan räkna kalorier och lägga in de direkt där. Även stegräknare där man varje dag ska uppnå ett mål som ökas sakta. Men man får också under tiden fylla i "enkäter" där man berättar lite om sin livsstil. Jag använder mig också av deras viktkurva där man fyller i sin vikt och får se kurvan över det och den beräknade viktnedgången. I för sig den enda viktappen jag testat, men jag gillar den. Någon som har nåt annat tips på appar som har med viktminskning att göra?

Har varit ute och gått idag igen, blev ca 700 m längre än igår. Sån go känsla nu efteråt.

 

Funderade på en sak angående vägningar på den sista biten. En del av de bloggar jag läser som handlar om viktnedgång. De väger sig dagligen. Jag kan känna att det blir för mycet fokus på vikten då, för viktnedgång för mig handlar om livsstilsändring. Jag kämpar för att komma ihåg att väga mig en gång i veckan, för att jag har vant mig vid min nya livsstil och mitt fokus är inte på vikten, viktnedgången kommer snarare som en bonus till mitt hälsosammare liv. Men anledningen till att jag väger mig en dag i veckan är för att se att jag fortfarande ligger på rätt bana. Skulle jag väga mig flera gånger i veckan skulle jag känna mig stressad och jag skulle ha fokus på fel sak. Jag tror faktiskt att det kan vara en bidragande orsak till mångas jojobantningar och "misslyckanden". 

 

 

Var ute och gick 6 km förut, tog 64 minuter. Tänkte på en sak när jag gick. Jag tyckte det var mycket jobbigare att gå förut, även om jag bara gick 2-4 km då så var jag mer slut och hade ondare i benen efter de promenaderna än efter en på 6 km. Kände även att jag tyckte att jag gick i ett helt okej och ganska lugnt tempo , trots det höll jag ändå bättre medelhastighet än avd jag brukar göra. Dels har jag ju kommit igång och kroppen vant sig vid promenaderna, men tror även det beror på att jag tappat snart 13 kg.

 

Jag var i alla fall pepp på dagens promenad och för kommande promenader. 

Min vägdag blev förskjuten som vanligt. Ska ju ha den på torsadagar. Men den fick bli idag. 

 

Startvikt: 122 kg

Förra veckans vikt: 111.0 kg

Denna veckan: 109.2 kg 

Viktnedgång sen förra veckan : -1,8 kg

Totalt: -12,8 kg

Mitt första delmål har varit att hamna under 110 kg. Nu har jag nåt det mycket snabbare än jag hade räknat med. Nu är mitt nästa delmål 105 kg, varje delmål är 5 kg ner. Jag har satt 0,5 kg ner per vecka, så om senast 10 veckor ska jag vara på 105 kg. Själv tror jag att jag kommer vara där mycket snabbare. Nu har jag ju gått över 1 kg i veckan i genomsnitt. 

Har verken orkat eller hunnit att blogga sen i förrgår. Igår var jag på vfu:n och fick sedan vara med på ett möte om skolans nya antimobbing programm. Så jäklans intressant och ett ämne jag riktigt kan tända till på. Men i alla fall, innan mötet hörde jag någon smäll och sedan ett jäkla polispådrag. Visade sig vara skottlossning, den det pratats om, som skedde inte långt ifrån den skolan. Obehagligt. Men jag blev tacksam att jag inte fick bytt skola till den som ligger precis där skottlossningen ägde rum. 

 

Vart på vfu i förrmiddags, därefter besökte jag en klasskompis vfu för att se deras sätt. Åt även en muffin, unnar mig det. Mådde faktiskt ganska illa efteråt och tyckte inte det var så gott som jag antagligen hade gjort förr. 

 

Eftersom jag haft min vfu har jag inte hunnit mer än att borsta en häst och medicinera Draken när jag kommit hem. 

 

Nu är klockan bara 20 och jag funderar på att sova för natten. Men imorgon då jäklar blir det en timmes promenad, ska bara försöka köpa läkartejp till mina blåsor/skav på tårna från den senaste promenaden. Men ut och gå imorgon ska jag oavsett. Saknar det när jag inte hinner eller är så trött så jag mår illa och fryser så jag skakar. 

Full fart hela dagen för mig. Först var jag i skolan på seminarie och presenterade mitt kommande projekt på vfu:n. Sedan skynda hem och göra i ordning Cayenne för att åka till veterinärklinik, sen hem och av med henne, fixa i ordning transporten. Sedan var det dags att åka till nästa klinik och hämta Draken som blev opererad igår och lyckades få på honom efter ett tag. Kollade min stegräknare nyss och är uppe i över 9000 steg under dagen. Så jag har rört mig mycket trots allt.

 

Imorgon blir det tillbaka till vfu:n med. Hoppas på att påbörja mitt projekt med barnen med. Hoppas även palla med en promenad när jag kommer hem. Men lär vara halvt död då.

 

Måste säga så att alla vet att jag har världens bästa pappa. Folk undrar ibland om vi är seriösa eller bara allmänt dumma i huvet. Haha, nej, men det är för att vi kan driva med varandra och oss själva på ett sådant sätt att ingen av oss tar illa vid. Sedan ställer han alltid upp, i alla lägen vad det än gäller. Dessutom är han ett grymt stöd nu under min viktresa.

 

 

Jag blir mer och mer sugen på att skaffa gymkort. Jag ska fixa gymkort med. Men det först när jag fått min operation av ryggen som förhoppningsvis kommer ta bort min smärta i benet. Har fått beskedet att den ska genomföras i nästa månad, men det kan ju lika gärna komma senare. Men den innebär två operationer, den andra två veckor efter den första för att antingen göra det permanent eller ta bort det. Så gymkortet kommer förhoppningsvis i början av december. Fram tills dess blir det promenader så ofta jag klarar av det. 

Det blev en lång (för mig) powerwalk idag, gick 6 km på 62 minuter, grymt stolt. Jag höll en jämn takt hela vägen trots upp- eller nerförsbackar. Hoppas nästan på träningsvärk imorgon. Dock trodde jag att den stäckan jag gick skulle vara någon km längre  och ta mycket längre tid att gå. Men nu har jag bestämt mig för att försöka gå den sträckan oftare och fler gånger i veckan. 

 

När jag kom tillbaka hem igen, blev det halvt kaos med en häst som bara kickade och kickade, vilket hon aldrig gör, men efter någon timme lugnade hon sig. 

 

Nä, nu får jag väl fortsätta försöka plugga lite inför seminariet jag har imorgon, skulle behöva lägga upp en jäkla massa på loggboken till skolan med, men det pallar jag inte med så räknar med att få synpunkt om att jag inte gjort det. Men det får jag ta. 

 

Har förresten skadat mig igen, dock igår när hästen slängde sig av transporten, har grymt ont i handen och underarmen efter en rejäl smäll i väggen och vridning bakåt av handen. Men smällar man får ta. 

Kände mig helt förstörd när jag vaknade i morse och kan knappt sitta ner. Så, ingen sjukgymnastik eller vfu för mig idag. Har inte gått någon promenad ännu heller, tänkte göra det snart innan alla slutat och börjat ut och motionera. Men nu vet jag att min Drake överlevde sin andra operation under tiden jag haft honom. Han är vaken och står på benen. När pappa ringde till mig och sa det förut började glädje tårarna forsa. Obeskrivligt hur mycket ett djur kan betyda.

 

Jaja, kanske ska ta mig i kragen och gå en sväng och hoppas på att alla blåmärken från igår försvinner samtidigt. Lite önsketänkande måste man ju ha.

När jag kom hem efter att lämnat min lillplutt på veterinärklinik var jag på bristningsgränsen och jag kände bara för att ut och gå lååååååååångt, utan musik och utan tankar. Men kolsvart som det var och inga belysta gångvägar plus några blåmärken efter i och ur lastning av häst och ömmande kropp beslutade jag att inte gå.

 

Imorgon ska jag i alla fall äntligen tillbaka till smärtsjukgymnasten och hoppas komma igång lite med styrka. Tanken är att jag ska till vfu:n efteråt, men med tanke på att hästen opereras på förmiddagen kanske jag stannar hemma. Det beror lite på om jag känner att jag är på bristningsgränsen innan jag ska dit. För då är det bättre att jag åker hem och tar igen det senare. Men åker jag hem kommer det bli en lång promenad för att rensa tankarna och slippa fokusera på något annat än då och där.

Hej morgondagens träningsvärk, den jag förmodar komma.

 

Gick en promenad i skogen förut, blev över 4 km mot de 2,6 jag gick igår och var död efter. Hade inte tänkt gå idag, men kände mig arg, frustrerad och ledsen så slängde på mig träningskläderna och tog en powerwalk. Har en lång och brant backe som är stenig som jag gick i, nu mera kallad mödarbacken av mig. Men jäklar vilken go känsla jag hade i kroppen efteråt.

 

Har nyss borstat Draken (min ena häst) som ska in till klinik imorgon för att opereras på tisdag morgon. För det första ät han stor så jag får stäcka mig för att nå överallt, plus att han måste vara ren imorgon så vi jag borsta honom 2 omgångar, varav första tog ca 30 min och andra 5 min. Så lär väl vara rätt död i armarna imorgon. Men då vet jag att jag fått anstränga mig. Jag måste erkänna att jag älskar känslan av träningsvärk.

 

Imorgon blir det full rulle för mig. Vfu 8-16, sedan blir jag förhoppningsvis hämtad av min pappa, hämta hästtransporten, borsta Draken igen och sist men inte minst lasta Draken utan att tröttna efter 30-40 minuter. Självklart åka till kliniken en timme bort, lasta ur utan att han slänger sig, väga honom och säga hej då till min lillplutt.

Kom precis att tänka på en sak som jag tror att jag missad nämna här. Under min vfu nu har jag vart iväg på en mässa där det bjöds på mackor, men eftersom de va stora och va vitt bröd tog jag ingen, en annan dag fyllde ett barn år och hade med sig glass som jag tackade nej till, har även låtit bli att äta onyttigt mellanmål i bamba. Dessutom har jag haft med mig egen mat varje dag. Så häromdagen frågade min handledare om jag äter något. Jag blev så ställd så jag vet inte vad. Jag  fick fram att självklart äter jag. När hon nämde att jag tackat nej så många gånger blev hon orolig. Men när jag förklarade att jag lagt om min kost och försöker gå ner förstod hon.

 

Bara för att man tackar nej till glass, vitt bröd och annat onyttigt betyder det ju inte att man inte äter. Jag tycker jag äter mycket mer och oftare än innan jag började med viktminskningen. Men jag äter nyttigare och måste då tacka nej till vissa saker, mest för att jag inte ens är det minsta sugen.

Måste bara säga att jag älskar att äta massa frukt till frukost, väldigt lätt, nyttigt och gott. Oftast har vi ju frukt hemma, och när vi har det blir det frukt frukost, annars blir det ett par mackor eller havregrynsgröt som jag inte är så förtjust i.

 

Oj, oj, oj! Vad jag tappat konditionen under de senaste veckorna. Var ju längesen jag kunde ut och gå powerwalks nu, flera veckor sedan. Kände redan efter 1/3 av sträckan så som jag brukade känna efter en dubbel så lång sträcka. Men, det gjorde inte att jag vände hemåt. Jag fortsatte och gick faktiskt längre än vad jag hade tänkt. Så jag är tillbaka med promenaderna igen. Kan dock erkänna att jag inte kände alls för att gå innan. Men kände "vad har jag för orsak egentligen?". Nu när smärtan i ben och rygg lagt sig igen så är det ingen större risk att den blir sämre av promenader utan bara bättre. Sen har jag ju dagar med där smärtan är värre och jag vet att en promenad skulle göra det värre.

 

Var så jäkla mysigt att gå ner till havet med solen lågt på himlen.
Den gångvägen har förresten varit nästintill igen vuxen sen i våras till härom dagen. Synd med en så mysig gångväg.

Var så extremt trött igår när vi kom hem från veterinären att jag efter middagen däckade i soffan framför en film, sov 2½ timme. Så jag tänkte att jag sover ut idag, vilket jag gjorde, eller till 10. Så missade självklart väga mig idag, därför tar jag veckans vikt som den var igår efter frukost. 

 

Startvikt: 122.0

Förra veckans vikt: 112,9

Veckans vikt: 111.0 alltså minus 1,9

Total viktnedgång: 11 kg

 

Måste erkänna att jag är extremt stolt för varje hekto jag går ner, för varje minus är ett bra minus. Men framför allt för att jag ändrat min livsstil och kostvanor så viktnedgången sker utan större ansträning.

 

Kan nu skryta med att jag gått ner över 10 kg. Dock vägde jag mig efter frukosten idag för jag kom på att jag missade gårdagens vägning och innan frukost. Men får ta mi vägdag imorgon innan frukost för då borde det vara större minus.

Glömde skriva en grej i förra inlägget. När jag var hos smärtläkaren nämde hon att jag pratat med dem jag redan träffat på smärtenheten om att gå ner i vikt. Något nästan alla läkre påpekar. Jag svarade med en gång att jag håller på och redan gått ner 10 kg. Läkaren såg chokad ut och frågade hur jag hade lyckats. Måste erkänna hur stolt jag faktiskt kände mig när jag kunde säga att jag gått ner 10 kg. För första gången var det helt okej att läkaren nämnde min vikt, brukade tidigare må sämre och tycka synd om mig själv då, men nu när jag hade nåt att skryta över kändes det trots allt bra. Kändes lite som svar på tal, framför allt för att jag fortfarande har kraftig övervikt, men gör det jag kan för att bli av med den.

 

Jag är stolt över min viktminskning och livsstilsändring. Det ska ni med vara för ni gör ett grymt jobb!

Och så upptäckte jag att jag tagit med mig lunchlådor helt i onödan till vfu:n. Har inte ena haft en tanke om att fråga i år igen hur det är med lunchen, förra året kostade det ju pengar. Men tydligen inte nu. Blir lättare för mig att få till luchen och framför allt mellanmål på vfu:n nu. Innan idag har jag ju inte ätit mellanmål där för att jag trodde att jag inte fick. Så jag är väldigt glad för det, kan få lite bättre ordning nu. Dock kanske jag fortsätter med lunhlådor då jag kan få kraftig allergi.

 

Var hos smärtläkaren idag med, ojskipojski, vad det var jobbigt. Har i alla fall fått ny medicin som förhoppningsvis ska hjälpa mot nervsmärtan. Jag är bara jäkligt rädd för att det ska påverka min skolgång nu eftersom det kan ge väldigt mycket biverkningar. Jag hoppas jag slipper. Jag är livrädd för att testa nya mediciner. Funkar inte denna ska jag få en annan, funkar inte den ska jag få tillbaka en jag redan haft som vi vet fungerar. Men den biverkningen jag är mest rädd för är ökad aptit och viktuppgång. Men så fort jag får det ska jag sluta då läkaren är införstådd på att jag håller på att gå ner i vikt.

Det värsta jag vet är när min smärta sätter stopp för mig. Idag vaknade jag med sådan värk och ett släpande ben. Var bara att inse att jag inte skulle kunna ta mig till min vfu eller gå någon promenad. Jag vet när jag kan göra saker trots smärtan och när jag inte kan det. Men nu är det bättre och nya tag imorgon som gäller.

 

Har i alla fall fått vila ut ordentligt. Har haft så sjuka drömmar så det finns inte.

 

Igår natt drömde jag att jag var i en idrotts hall med min klass för att någon fyllde jämt. Några hade fixat en överaskning i form av Alexander Skarsgård. Efter en lite stund kom han fram till mig och la armen runt mig och sa "du måste gått ner ganska mycket i vikt va?". Självklart undrade jag hur han kunde se det eftersom jag inte ens i drömmen träffat honom innan. Men, men, tolkar det som att jag är stolt över mig själv och det jag åstadkommit med viktminskningen.

 

Idag drömde jag att jag åkte med stena line och strax innan avstigning började jag leta efter taxfree för att det hör till att köpa godis. Hittade en mässa med massa mat och godis på båten i stället (wtf). Packade på mig massa godis och fick höra folk runt omkring att dem hade fått i uppgift av min mamma att hålla koll så att jag inte köpte nåt sånt. Sen vaknade jag helt kallsvettig, illamående och äcklad. Med andra ord, jag har blivit av med mitt sockerberoende.

 

Brukar oftast bara komma ihåg mina drömmar när jag är sjuk, har extremt ont eller väldigt nere.

Uff, det är jobbigt att vara hos veterinären flera timmar. Gick i alla fall bra, men när jag kom hem kände jag mig både extremt fysiskt och psykiskt trött. Men efter några om och men så hittades det felet jag var helt säker på att det var.

 

När jag kommit hem och allt fixat i stallet och jag suttit ner en stund kände jag för en promenad, men var bara tvungen att lägga mig och sträcka ut ryggen som gjorde ont. Vad tror ni inte jag gör om inte totaldäckar och vaknar två timmar senare. Blev en tur ut i stallet då i stället. Stallet är ett ställe där jag känner total trygghet och kan prata med alla om allt och inget. Det gör nog de flesta i stallet med. Så underbart.

 

Får försöka få till en promenad imorgon efter ag jobbat i stället. Börjar dock väldigt tidigt och måste åka hemifrån vid 5.55 vilket jag inte är van vid. Så det är nog dags att nana nu.

 

Jag vet inte alls vad jag ska skriva om idag, ibland står det helt still i hjärnan.

 

Kan även bero på hur ovan jag är vid att jobba 6 timmar om dagen. Varje gång jag kommit hem så har jag ätit mellanmål och sedan däckat innan middagen. Men imorgon blir det troligtvis ingen vfu då jag måste till veterinärklinik med ena hästen. Vilket jag är jäkligt nervös för. Så fort någon av hästarna är halta så förväntar jag mig det värta och mår fruktansvärt dåligt psykiskt. Mindre bra nu då när båda är halta samtidigt. Men håller tummarna för imorgon och fredag så jag ska iväg med den andra. 

 

Aja, blev lite i alla fall. 

Missade att ta kort på maten förut. Men var i alla fall kycklingsallad med isbergssallad, gurka, paprika, körsbärstomater, rädisor, ägg och fetaost, kyckling med så klart. Oj vad mätta vi blev, det bästa är att det blev mycket över så morgondagens lunch är säkrad. I stället för tårta hade vi fruktsallad och glass eller kesella för dem som ville ha det, jag tog dock enbart fruktsallad. Eftersom jag inte tål citrus eller päron hade vi inte i dem. Men vi hade i egna glasäpplen, plommon (super bra i fruktsallad), melon, banan, vindruvor, hallon och björnbär, åhå, vad go den var. Så mycket godare och bättre än tårta. Igår hade jag tänkt att jag skulle ta pyttelite glass eller kesella till, men idag var jag inte ens sugen. Jag är så fruktansvärt glad för att jag inte känner suget när det finns framför näsan på mig. 

 

Fick några presenter med, bland annat en rödleopard plånbok som syster dotter (3 år) valde helt själv till mig, hon hade tydligen pekat på den och sagt "Moas plånbok", mitt i prick var den med (är galen i leopard), min syster fortsatte leopard temat med en leopard mössa, fick presentkort på chilli med. Men den bästa var nog från pappa som gav mig ett bidrag till kommande tatuering som kommer ha en stor betydelse för denna resan jag precis påbörjat. Så nästa vecka ska jag beställa tid hos tatueraren. 

 

 

Det är ofta man ställs inför utmaningar när man håller på att viktminska, jag i alla fall. Som när man är med kompisar som äter onyttigt och dricker mindre bra saker, eller vid kalas och familjemiddagar, bara för att nämna några. Då känns det som det kan vara enkelt att falla tillbaka med tankar som bara ett chips, bara en kaka, bara ett glas läsk. Men har man slutat med det helt som jag har tror att det är viktigt att vara helt bestämd redan från dag 1 att man inte ska tillåta sig detta. Men självklart är det enkelt att göra misstag och det är mänskligt och tillåtet, så länge man inte faller tillbaka till det gamla beteendet. Faller man tillbaka kanske man inte gått in helhjärtat heller utan mer med tanken på att försöka. För mig är det skillnad på att tänka "jag ska gå ner i vikt" och "jag ska försöka gå ner i vikt".

Jag hade ett litet bakslag med för många brödskivor (snackar inte två brödskivor utan fem) till kräftor min kompis kom med, men idag tar jag nya tag och glömmer att det hände. För det ska inte få påverka hur min framtid blir. Jag är så glad och tacksam att jag fått detta tankesättet. Känns som det blir lättare för mig att klara av framtidens utmaningar och eventuella snesteg.

 

Idag blir det kalas med familjen, minus en syster i Kalmar, som är saknad. Kommer bli massa gott och nyttigt, som jag ska försöka få bilder på.

 

 

Nu har jag städat halva dagen och det känns i ryggen. Pappa fick dock hjälpa mig med att dammsuga. Men nu har jag rent och fint hos mig. Att städa är ett mycket bättre träningspass än man kan tro, i alla fall för mig.

 

Snart kommer en kompis hit så vi ska äta kräftor och bara ha det trevligt, bra avslut på en tråkig födelsedag.

Efter någon veckas viktminskning köpte jag nya jeans på nätet. Dem satt då väldigt tajt i midjan och jag hade svårt att knäppa dem. Men när jag använde dem häromdagen satt dem lite löst och jag behövde dra upp dem hela tiden. Kläderna måste nog ändå vara det bästa tecknet på att man tappar kilon.

 

Känns konstigt att fylla år idag och inte äta tårta, födelsedag innebär liksom tårta. Men ska ha fruktsallad med lite glass eller vanilj kesella i stället. Vilket i sig är grymt gott, och väldigt mycket nyttigare. Kalaset blir imorgon, så fruktsallad och go mat blir imorgon i stället. Men ser mer fram emot presenterna, hihi. 

 

 

Kom på i morse att jag inte vägt mig på 3 veckor nu. Hade tänkt göra det idag, men var stressad till vfu:n på morgonen. Känner mig i alla fall stolt över att jag fortsätter på rätt bana trots fallgroparna som uppståt. Måste dock erkänna att jag varit extremt sötsugen sen jag kom hem från sjukhuset. Hjälper inte precis när man hittar tomma godispåsar på gårdsplanen som trillat ur bilen, ser tomma glasspaket osv i bilen. Jag är dock glad att det inte är något som kommer in i huset utan att det på något sätt smygs med för min skull. Även om jag önskar att smygandet inte skulle existera för att godis osv ite köps. Men, men. Det är inte mitt val. Jag har gjort mitt val, att sluta med sådant och äta bättre för att må bättre. 

 

Kan meddela att jag lyckats gå en hel del idag, trots smärtan. Blir ju även att man går en del under skoldagen, framförallt när barnen är ute. Kan inte annat än att gå framåt nu. Jag får öka allteftersom nu. 

 

Allt gå om man vill, ingenting är omöjligt!

 

Min rygg och mitt ben börjar bli bättre, har fortfarande mer smärta än vad jag har annars och går fortfarande med kryckor. Dock har jag gått lite utan dem inne idag och även lyckats färga mitt hår. Så det går framåt, hoppas att kunna slänga iväg kryckorna på torsdag då min vfu (praktik) börjar. Ser framemot vfu:n och få leka med ungarna på skolan. Hoppas på att kunna komma igång med promenaderna lite smått snart igen, måste dock ta en försiktig igångsättning av mig. Får se om jag fixar det i helgen kanske, om jag inte får fullt upp då med min födelsedag och kalas. Men som min kurator som jag träffade förra året sa till mig, det är bara att resa sig och sätta en fot framför den andra och inte tänka för mycket. Det hjälpte mig faktiskt i en tuff period att börja röra på mig. Sen hon sa det har jag alltid haft det i bakhuvudet.