Jag fortsätter förvåna mig själv. Igår var jag nästan uppe i 10000 steg utan att bli sämre än vanligt. Idag när jag skulle ta dagens första promenad var det en som skulle rida ut, blev den längsta promenaden hittills i år tror jag nog. Dock tvingades jag även hålla högre tempo än vad jag skulle gjort om jag gick själv vilket förvärrade min smärta. Men bara att bita ihop och ta en kvällspromenad med pappa och vovven, där var det stopp var tionde meter istället och jag har svårt att stå still med smärtan. Men nu efter promenaden känns allt mycket bättre. 

 

Jag ska försöka kläma in en tredje promenad om dagen, bättre för mig att gå korta sträckor ofta när jag har såhär ont. Hade tänkt ta tre idag, men jag försov mig till smärtläkaren så. Fick träffa en annan än min ordinarie för second oppinion vilket jag är väldigt tacksam för, en del saker jag fick klarhet i som jag inte fått av min ordinarie. 

 

Imorgon blir det tatuering som delvis symboliserar min livsstilsändring. Längtar som jag vet inte vad, kommer bli grym! Ska vara där ganska tidigt, men ska försöka komma ut på en kort morgonpromenad innan och väcka igång musklerna så dom inte är superstela. 

Dagens första promenad avklarad. Passade på att njuta ordentligt för jag hade nästan ingen smärta alls i ryggen som var överjävlig det senaste. Dessutom njöt jag av den sista sommarvärmen på ett tag och allt som hör där till, alla blommande träd, fjärilarna, det gröna, ja det mesta. Har varit några underbara dagar.

 

Hoppas på att komma ut på en till promenad idag med. Ska försöka gå lite längre då, även om det bara är 100 meter längre så är det alltid en början. Jag måste pressa mig själv jäkla långsamt för min smärta. Hade jag inte haft den hade jag antagligen vart igång med mina långa powerwalks, men icke sa nicke. 

Ska försöka komma in i bloggrutinen igen. Kommer väl snart tillbaka.

 

Jag är i alla fall grymt stolt över mig själv idag. På grund av min smärta och operation (neurostimulator) för mindre än en månad sedan klarar jag inte av att powerwalka som jag gjorde under hösten och dessutom ganska långa sträckor i slutet. Men nu tar jag två lite kortare promenader om dagen. Idag pressade jag mig att gå lite längre än tidigare. Jag har satt som mål att försöka gå fler steg än dagen innan, men viktigast är att jag lyssnar på min smärta, när den säger stopp. För annars ligger jag utslagen  och kan knappt röra mig. Gränsen mellan lagom och för mycket är dock hårfin. Dessutom är vissa saker svårare för mig att göra än andra. 

 

Men i alla fall. Idag blev det två promenader, strax över 3 km sammanlagt, där går min gräns. Första promenaden blev med en av skötarna i stallet och hennes mamma. En härlig promenad i värmen, tills jag fick fågelskit i nacken. Fy f-n va äckligt och obehagligt det kändes. Men det ska ju betyda tur så kan ju hoppas på att lite tur kommer mitt håll nu. 

 

Dagen har även innehållit överraskningar. När jag låg framför tvn och hade somnat kom min pappa in och frågade om det var jag som hade ringt brandkåren. Han var ute och eldade för att kunna lägga upp vår gärsgård, men det hade tydligen tagit sig lite mer än planerat så någon ringde brandkåren. Jag blev skitarg för att jag missade det. Men tur på ett sätt att dom kom för det hade flygit över en gnista mot skogen och va på g att sprida sig. 

 

Fick sedan en till promenad med pappa och vovven. Lite jobbigt att behöva stanna hela tiden när man känner ett bra flyt. Men vad gör man inte för skitdjuren <3 Klarade mig dock utan fågelskit den gången. 

 

Har även för skojs skull fyllt i på ett ungefär hur många kalorier jag fått i mig idag, mest för skojs skull. Visade sig att jag hamnade jäkligt bra ändå. Så med andra ord har jag bra matvanor och är inte helt ute och cyklar. Men jag kommer aldrig räkna kalorier in i minsta detalj. Skulle stressa mig till max och jag hade nog hellre struntat i att äta om jag var tvungen att räkna varje måltid. 

 

 

Jag vägde mig för en vecka sedan innan promenader och maten blivit bättre, då stod den på 100,6 kg. Vägde mig idag med och tog nya mått. Med det resultatet är jag nöjd med vikten, för vågen stod på 98,6, -2 kg på en vecka alltså, totalt -23,4 kg. Men midjemåtten gjorde mig besviken, är nästan tillbaka vid start, men verkar inte vara så mycket mer än någon cm runt överarm, lår och stuss. Hoppas på ännu större förbättring ju mer jag kommer igång, vilket kommer att ske.

Jag tappade allt helt några månader på grund av olika omständigheter, framför allt att jag legat på sjukhus så mycket. Men sedan en vecka nu har jag börjat med kortare promenader för det är det jag klarar för tillfället, dessutom har jag hittat tillbaka till kosten igen. Slutat med godis och cola igen. Men känns skönt att känna sig tillbaka på banan igen. Under min dåliga period har jag "bara" lagt på mig 8 kg, delvis för jag åt fel, började med godis igen och med nya mediciner. 

 

Men i alla fall. Kommer vara sjukskriven fram till sommaren för att kunna landa efter att legat på sjukhustill och från typ mellan november och mars. Fått ordination i sjukintyget att gå promenader dessutom vilket passar mig bra för det är det jag behöver. Men tyvärr sätter smärtan stopp ibland, som idag, sängläge. Blir så trött på min smärta som sätter käppar i hjulen för min viktminskning. Men min neurostimulator är rätt igen och hjälper smärtan, delvis i alla fall. Men jag har inte bråtom med min viktminskning för jag vet att jag till slut efter olika med och motgångar.