Idag har varit en bra dag. Hållt igång många mer timmar idag än jag trodde att min kropp skulle orka. Började mitt på dagen med att jag gick ca 2 km med min ena häst. Sedan kom en ny häst någon timme senar vilket gjorde att jag gick mellan huset och stallet många gånger i väntan och försök att komma på något att göra. Sen var jag tvungen att ta mig bort till de andra hästarnas hage 1,5 km tur och retur som jag cyklade för att ta mig fram snabbt. Därefter var jag och pappa och handlade mat och sedan brädor. Då hade en i stallet kommit och skulle få ditt någon som skulle kolla på deras häst, upp och ner till paddocken och stå. Sedan gå med 1 km ute medan hon skrittade av. Dagen har inneburit stående läge x antal timmar och några km promenad. Trodde aldrig jag skulle vara igång så snabbt efter ett bakslag, jag kom ju trots allt hem från sjukhuset i onsdags och för ett par dagar sedan gick jag med kryckor. Helt sjukt vad det gått undan denna gången. Men inte mig emot. Så nu börjar jag va på g igen.

Jaha, då har jag legat på sjukhus igen. I torsdags natt pajade ryggen och det var bara att ringa ambulans då min kropp även stänger av benet och urinblåsan när smärtgenombrotten kommer. Kom i alla fall hem igår och jag kan nog tacka mina 8-9 km powerwalks och de innan dess för att jag har återhämtat mig förvånadsvärt bra denna omgången. Kan skriva hur mycket skit om vad som hände på sjukhuset, ibland måste man ta extremt mycket för att få bra vård, sjukt att det funkar som det gör ibland. 

 

Fick höra från min smärtsjukgymnast förra veckan att jag kommer alltid måste vara försiktig med min rygg och inte lyfta tungt. Dessutom kommer jag få räkna med att jag kan få dessa kraftiga bakslag. Dock bör jag kunna öka längden emellan. Precis samma sak sa sjukgymnasten på sjukhuset igår. Känns som mitt liv fallerar lite, mitt drömliv går lite i kras. Men det är bara att ta nya tag och planera om livet och göra förändringar att komma så nära mina mål som möjligt. Shit happens. Men jag ska göra det jag vill, men måste bara göra småförändringar på vägen för att nå dit. 

 

Som ni förstår blev det ingen vägning förra veckan. Mer än tjuv vägningen då, visade ett kg upp på tisdagen. Var då tvungen att mäta med, visade två centimeter mindre. Så, antagligen gjorde promenaderna och värmen att jag samlade på mig vätska då jag även svullnade upp lite, samt fick lite muskler samtidigt som jag tappade fett. Känns grymt efter att jag mätt mig. 

Har känt av gårdagens promenader igår. Varför inte fira det med samma sträckor idag igen? Var väl inte planerat så. Men när jag gick med en i stallet blev det så automatisk då vi bara traskade på utan att tänka vart riktigt. Att jag två dagar i rad har gått mer än 8 km är grymt, jag blir stolt över mig själv. 

 

Är med i en utmaning på facebook som innebär att man ska gå 5 mil på 7 dagar, genomsnitt 7 km om dagen. Just nu har jag två tillgodo. Men den peppade mig att komma ut på mina 6 km långa promenader. Helt awesome och underbart!

 

Fick även nåt ryck efter första promenaden och körde knäböj. Hade ju vart grymt om jag kom igång med det med. Förhoppningsvis får jag fler muskelstärkande övningar på måndag hos sjukgymnasten. Får se hur det blir med tanke på att jag har massa rörelse restriktioner efter senaste operationen. Det har jag i knappt ett par veckor till. 

Jag har gått två promenader idag, den första på 2,5 km och den andra på 6,1 km har jag för mig. Den första höll jag ganska bra tempo. Den andra gick jag med pappa och hunden för att få en lugn promenad tänkte jag eftersom det är den längsta sträckan för i år (sen i höstas). Tji fick jag för hunden hade andra planer så höll ganska bra tempo där med, förutom när vovven fick för sig att tvärnita för att lukta eller uträtta behov, eller för den del dyka ner i små bäckar. Tänkte att jag bara skulle testa och se om jag orkade gå den rundan med hänsyn till min smärta. Det var först den sista km som nervsmärtan gjorde sig påmind. Men tror jag fixar rundan om jag går själv i ett lugnt tempo. Blir inga intervaller som hunden körde på. Ska försöka komma ut på den stäckan till förmiddagen imorgon igen. 

 

Risken finns imorgon att min nervsmärta och rygg känns överjävlig bara för att jag gick dom där 6 kilometrarna. Hoppas dock slippa det. Men jag känner av det redan nu så risken är stor. Kanske ska börja med en kortare sträcka först för att se om jag klarar längre. 

 

Måste förresten berätta om en sak som gjorde mig stolt över mig själv vid middagen. Pappa tyckte vi skulle beställa mat. För en vecka sedan skulle jag valt kebabtallrik eller pizza, men idag valde jag en skaldjurssallad. Så mycket godare, nyttigare och extremt mättande på ett bra sätt. 

 

Jag är så extremt stolt över mig själv just nu! Nu jävlar är jag på g på riktigt igen.

Första promenaden av två jag skrev om förut blev första av tre. Fick ett ryck vid 17 tiden innan middagen och gick en km. Sen vid 20 tiden gick jag 3,5 km. Är så grymt stolt över att jag gått 7 km sammanlagt idag. I höstas gick jag 3-4 gånger i veckan och då 6 km. Nu går jag det sammanlagt varje dag. Dock hade jag mer vardagsmotion i höstas, vilket självfallet påverkar mycket med. Nu är jag ju sjukskriven vilket resulterar i att jag inte gör så mycket mer än att ta promenader. Precis som jag blev ordinerad att göra. 

 

Känner mig verkligen på g igen vilket är så fruktansvärt skönt. Jag äter rätt igen och jag rör mig utan större hinder för tillfället i alla fall. 

Har tagit dagens första powerwalk för några timmar sedan. Jag planerar att ta en ikväll vid 20 tiden idag igen. Blir ungefär den sträckan jag brukade gå 4 gånger i veckan som jag delar upp i två omgångar och går varje dag. Måste ju bli grymt. Hoppas succesivt kunna öka längden och snart kunna gå två långa powerwalks. 

 

Ska kontakta min sjukgymnast på måndag med och hoppas på att få tid snart så jag kan komma igång med lite styrka. Känns som jag behöver det då vi inte enbart kommer lägga fokus på ryggen utan även axlar och armar för att automatiskt få med rygg och mage. Kommer bli super, men måste börja med det väldigt försiktigt. 

 

Förresten ska jag börja fylla i veckans vikt igen vid nästa vägning.

Ska försöka komma in i bloggrutinen igen. Kommer väl snart tillbaka.

 

Jag är i alla fall grymt stolt över mig själv idag. På grund av min smärta och operation (neurostimulator) för mindre än en månad sedan klarar jag inte av att powerwalka som jag gjorde under hösten och dessutom ganska långa sträckor i slutet. Men nu tar jag två lite kortare promenader om dagen. Idag pressade jag mig att gå lite längre än tidigare. Jag har satt som mål att försöka gå fler steg än dagen innan, men viktigast är att jag lyssnar på min smärta, när den säger stopp. För annars ligger jag utslagen  och kan knappt röra mig. Gränsen mellan lagom och för mycket är dock hårfin. Dessutom är vissa saker svårare för mig att göra än andra. 

 

Men i alla fall. Idag blev det två promenader, strax över 3 km sammanlagt, där går min gräns. Första promenaden blev med en av skötarna i stallet och hennes mamma. En härlig promenad i värmen, tills jag fick fågelskit i nacken. Fy f-n va äckligt och obehagligt det kändes. Men det ska ju betyda tur så kan ju hoppas på att lite tur kommer mitt håll nu. 

 

Dagen har även innehållit överraskningar. När jag låg framför tvn och hade somnat kom min pappa in och frågade om det var jag som hade ringt brandkåren. Han var ute och eldade för att kunna lägga upp vår gärsgård, men det hade tydligen tagit sig lite mer än planerat så någon ringde brandkåren. Jag blev skitarg för att jag missade det. Men tur på ett sätt att dom kom för det hade flygit över en gnista mot skogen och va på g att sprida sig. 

 

Fick sedan en till promenad med pappa och vovven. Lite jobbigt att behöva stanna hela tiden när man känner ett bra flyt. Men vad gör man inte för skitdjuren <3 Klarade mig dock utan fågelskit den gången. 

 

Har även för skojs skull fyllt i på ett ungefär hur många kalorier jag fått i mig idag, mest för skojs skull. Visade sig att jag hamnade jäkligt bra ändå. Så med andra ord har jag bra matvanor och är inte helt ute och cyklar. Men jag kommer aldrig räkna kalorier in i minsta detalj. Skulle stressa mig till max och jag hade nog hellre struntat i att äta om jag var tvungen att räkna varje måltid. 

 

 

Jag tappade allt helt några månader på grund av olika omständigheter, framför allt att jag legat på sjukhus så mycket. Men sedan en vecka nu har jag börjat med kortare promenader för det är det jag klarar för tillfället, dessutom har jag hittat tillbaka till kosten igen. Slutat med godis och cola igen. Men känns skönt att känna sig tillbaka på banan igen. Under min dåliga period har jag "bara" lagt på mig 8 kg, delvis för jag åt fel, började med godis igen och med nya mediciner. 

 

Men i alla fall. Kommer vara sjukskriven fram till sommaren för att kunna landa efter att legat på sjukhustill och från typ mellan november och mars. Fått ordination i sjukintyget att gå promenader dessutom vilket passar mig bra för det är det jag behöver. Men tyvärr sätter smärtan stopp ibland, som idag, sängläge. Blir så trött på min smärta som sätter käppar i hjulen för min viktminskning. Men min neurostimulator är rätt igen och hjälper smärtan, delvis i alla fall. Men jag har inte bråtom med min viktminskning för jag vet att jag till slut efter olika med och motgångar. 

 

Jag har brist på saker att uppdatera bloggen med nu när min motions nivå är uteblivande. Det enda jag har jag kan fokusera på nu med viktminskningen är kosten. Men jag orkar aldrig skriva varje dag vad jag äter.

 

Efter mina problem med magen var jag tyvärr tvungen att börja äta lite sämre mat ur viktminskningsperspektiv för att inte få allt för ont. Nu när magen är något bättre så kan jag försöka få bättre ordning på maten. Vilket jag tyvärr har jobbigt med av ren lathet. Sedan kan jag ju inte laga mat själv i mitt tillstånd så pappa gör det och han kanske inte har samma kolll som jag vad jag vill ha och behöver i matväg. Vi planerade för någon månad sedan att planera maten vecka för vecka, men det passar väl kanske inte in i våra liv då vi mer tar dagarna som de kommer. Man måste inte planera varje måltid för att gå ner i vikt utan vid varje måltid välja det bättre alternativet. Men självklart fungerar det för många. Man får helt enkelt hitta sina egna metoder för att hålla uppe motivationen och inte tröttna. 

Blev en promenad idag med. Yay för mig. Timade en i stallet perfekt med så vi tog sällskap på en promenad i 1 timme och 15 min ungefär och över 500 kalorier borta. Blev lite lugnare än jag tänkt och är van vid. Men oj vad det känns i ryggen och benet nu, lyckades sträcka mig lite så efter halva promenade började det kännas. Men det ska väl gå över snart. Kanske blir en kortare promenad imorgon bara för det. Har dock 8 kap att läsa i helgen, men en promenad är en bra paus i pluggandet och jag får nya krafter. 

Har skrivit ett par gånger tidigare att jag vill börja gymma men ska vänta till efter min operation. Nu när jag faktiskt fått en tid till operationen funderar jag på att skaffa gymkort redan nu bara för att ha bättre möjligheter att röra mig när vädret är skit. Jag är i valet och kvalet för jag vet inte hur mycket min operation kommer påverka mig. Dessutom är det ju inte en utan två jag kommer genomgå. Så, antingen skaffar jag gymkort nu eller så väntar jag till 2014. Hur skulle ni gjort om ni var jag?

 

Oavsett kommer jag fortsätta med min promenader så länge jag har möjlighet och det inte är glashalt. 

...eller inte! Promenad blev det i alla fall. Gick åt motsatt håll än jag planerat för att få gå lite längre. Hittade ett bra tempo med en gång, som visade sig vara högre än något jag tidigare hållt. Tänkte ut en punkt där jag skulle vända, men strax innan dess kom jag på en ny, det gjorde jag 5 gånger ungefär. Så promenaden blev 5 km i stället för 2 km. Men oj vad skönt det känns nu efteråt, jobbigt kändes det inte ens. Känns så otroligt gött när man känner att det inte är lika jobbigt att gå ut och gå längre. 

 

Fick förövrigt en till kommentar idag om att jag måste tappat fruktansvärt mycket i vikt. Kändes helt klart overkligt att säga att jag tappat över 15 kg. Min hjärna hänger inte riktigt med heller. 

Känns som min motivation befinner sig i underjorden och gömmer sig verkligen från mig. Kan också ha med att all energi gömt sig i smärtan den senaste veckan. Men jag vill gå en promenad, men känner ingen ork. Med andra ord ska jag gå en promenad idag, blir en lugn mjukstart på promenad i alla fall. Gör som min kurator sa "tänk inte så mycket, sätt bara den ena foten framför den andra". Jäkla bra tanke sätt när orkenMen först måste jag försöka plugga ytterligare lite till.