Så irriterad på min blåa fot nu. Missade smärtsjukgymnasten idag på grund av foten, skulle äntligen börja med lite styrka för ryggen. Jag mår så mycket bättre efter att jag började gå till smärtsjukgymnasten och även smärtpsykologen. Hos sjukgymnasten har jag bara haft kroppskännedomsträning, men otroligt vad mycket det har gett. Men samtidigt har jag saknat att träna styrka som jag gjorde hos förra sjukgymnasten. Känns dock lite läskigt att börja med styrka, för jag vet att mina ben kan lägga av och smärtan bli mycket värre och resultera i att jag hamnar på sjukhus igen.

 

På tal om sjukhus, vilken jävla resa jag har vart med om sedan februari -12, tre diskbråck (två operationer för dem), inflammation i gallblåsa, gallgångar och nåt mer där, lunginflamation och på det tre gallstensattacker trots att gallblåsan opererades bort, även allergireaktioner, kraftiga sådana. Men jag har insett att det har bara vart min kropp som sagt ifrån och sagt till mig att jag måste sätta mig först. Jag har nog legat på sjukhus 40 veckor under -12 o -13, som längst 6 veckor i streck. Jag har fått stå ut med det ena och det andra när jag vart inlagd, mött så otroligt fina människor och så otroligt otrevliga och kränkade människor. Jag hoppas bara att jag slipper mer sjukhus nu och kan fortsätta denna resan jag precis påbörjat och det utan avbrott. För sedan första sjukhusbesöket förra året har jag fått höra att jag behöver gå ner, men det är inte så bara att göra, speciellt inte om man åker in och ut på sjukhus en gång i månaden typ.

 

Det är extremt mentalt krävande och en dalig kamp att leva med extrem daglig smärta och samtidigt försöka gå ner i vikt, men min viktnedgång får ta den tid den tar och jag gör det jag klarar av att göra utan att få ondare. Hoppas bara på att få min tredje ryggoperation gjord väldigt snart med.