Äntligen hemma igen efter 16 dagar på sjukhus. Efter som jag gick med ett såkallat gåbord var de tvugna att hitta ett annat gånghjälpmedel, så trot eller ej. Jag använder rullator och känner mig som en pensionär. Men jäkla smidigt då jag inte kan förflytta saker med, speciellt mat när pappa inte kan serva mig när han jobbar. 

 

Det första jag gjorde var självklart att mysa med alla djuren. Tror dom saknat mig lite, men jag har saknat dem mest. Började till och med gråta häromdagen när jag pratade med pappa. Då stod ena katten utanför fönstret där han satt och ville in, så han jamade i massor. 

 

Men nu är det bara att försöka smärtlindra mig med min nervstimulator så mycket jag får. Även försöka komma upp och röra mig så mycket som möjligt med min rullator. Jag är bara jäkla tacksam att jag kan gå på benet igen och inte behöver rullstol. Man vet aldrig vad som händer en i livet och jag är tacksam för det lilla. Mycket saker folk tar som självklarheter klarar inte jag av i nu läget på grund av smärta. Jag behöver hjälpmedel för att klä på mig, för att gå, för att förflytta saker. Men jag tänker aldrig ge upp oavsett hur tuffa vissa stunder har varit och kommer vara fortsatt.

 

Men nu måste jag mysa lite mer med vovven.