Jag fick komma hem från sjukhuset igår. Tyvärr kanske inte riktigt som jag ville. Men det är otroligt skönt att vara hemma hos all djuren igen. Dock sjukt jobbigt att ta sig upp för de 7-8 trappstegen in i huset. Jag försöker gå så mycket och ofta jag kan, dock blir det inte mer än max 50 meter åt gången. Går med beta stöd här hemma eftersom mitt ben fortfarande släppar. Trots att jag inte kan gå ordentligt så försöker jag. Hoppas jag kan få bättre ordning på maten med, men måste dock anpassa mig mer till pappa nu. Som förövrigt är världens bästa och jag vet inte vad jag skulle göra utan honom, en människa som ställer upp oavsett. 

 

Tänkte när jag fick det stödet att jag försöker trots att jag är dålig. Men det finns så många där ute som försöker hitta orsaker att inte röra på sig när dem inte orkar. Jag kan inte med att göra det för jag vet hur snabbt allting kan ändras och man plötsligt inte kan göra det som är självklart för många, så som att gå, ta på sig byxor själv, få hjälp på toa osv. Jag har en anledning att inte kunna gå långa promenader, men jag kommer dit snart. Vad har du egentligen för anledning att inte ta hand om dig själv? 

 

Njut av livet och ta hand om dig själv medan du kan. Livet kan förändas på 1 sekund.