Har funderat mycket på hur mycket det psykiska påverkat mig. Jag har varit med om väldigt mycket jobbigt i mitt liv, tänker inte gå in på vad. Men jag har alltid ändå haft hyfsat bra förhållande till mat. Men med tanke på det psykiska har jag byggt på bredden. Med det psykiska menar jag inte deprimerade eller nåt sådan utan något enkelt som nedstämdhet, ångest och saker som man vart med om. Det finns ju till och med studier på dem som mår dåligt psykiskt är oftast kraftigare. Precis det läste jag i en av våra böcker i sista kursen innan sommaren. Det var då det slog mig. I samma veva började jag gå till smärtpsykolog som sa det samma utan att veta att jag läst det. Hon fick mig även att inse att jag måste sluta tänka på folk runt mig och ta bland dem svåraste besluten i mitt liv. Sant som det var sagt, i och med det beslutet någon månad senare började jag också känna mig motiverad att ta tag i mig själv och började gå ner med en gång. Jag gick ner bara 3 kg på första veckan, jag la om mina måltider lite och började gå.

 

Jag var tvungen att gå igenom mig själv för att kunna förstå vad jag behövde göra för att gå ner i vikt, utöver maten och motionen. Ibland kan det leda till svåra beslut som ingen annan ska behöva ta, som mitt. Oftast finns det orsaker till att man lägger på sig mycket övervikt. Jag har gjort det sedan jag var 6 år då mina föräldrar separerade, det var där det började.

 

Mitt tips för att få en skjuts i viktminskningen är att gå och prata med någon för det gör så fruktansvärt mycket mer att man kan tro.