Jag fortsätter förvåna mig själv. Igår var jag nästan uppe i 10000 steg utan att bli sämre än vanligt. Idag när jag skulle ta dagens första promenad var det en som skulle rida ut, blev den längsta promenaden hittills i år tror jag nog. Dock tvingades jag även hålla högre tempo än vad jag skulle gjort om jag gick själv vilket förvärrade min smärta. Men bara att bita ihop och ta en kvällspromenad med pappa och vovven, där var det stopp var tionde meter istället och jag har svårt att stå still med smärtan. Men nu efter promenaden känns allt mycket bättre. 

 

Jag ska försöka kläma in en tredje promenad om dagen, bättre för mig att gå korta sträckor ofta när jag har såhär ont. Hade tänkt ta tre idag, men jag försov mig till smärtläkaren så. Fick träffa en annan än min ordinarie för second oppinion vilket jag är väldigt tacksam för, en del saker jag fick klarhet i som jag inte fått av min ordinarie. 

 

Imorgon blir det tatuering som delvis symboliserar min livsstilsändring. Längtar som jag vet inte vad, kommer bli grym! Ska vara där ganska tidigt, men ska försöka komma ut på en kort morgonpromenad innan och väcka igång musklerna så dom inte är superstela.