Jag har gått två promenader idag, den första på 2,5 km och den andra på 6,1 km har jag för mig. Den första höll jag ganska bra tempo. Den andra gick jag med pappa och hunden för att få en lugn promenad tänkte jag eftersom det är den längsta sträckan för i år (sen i höstas). Tji fick jag för hunden hade andra planer så höll ganska bra tempo där med, förutom när vovven fick för sig att tvärnita för att lukta eller uträtta behov, eller för den del dyka ner i små bäckar. Tänkte att jag bara skulle testa och se om jag orkade gå den rundan med hänsyn till min smärta. Det var först den sista km som nervsmärtan gjorde sig påmind. Men tror jag fixar rundan om jag går själv i ett lugnt tempo. Blir inga intervaller som hunden körde på. Ska försöka komma ut på den stäckan till förmiddagen imorgon igen. 

 

Risken finns imorgon att min nervsmärta och rygg känns överjävlig bara för att jag gick dom där 6 kilometrarna. Hoppas dock slippa det. Men jag känner av det redan nu så risken är stor. Kanske ska börja med en kortare sträcka först för att se om jag klarar längre. 

 

Måste förresten berätta om en sak som gjorde mig stolt över mig själv vid middagen. Pappa tyckte vi skulle beställa mat. För en vecka sedan skulle jag valt kebabtallrik eller pizza, men idag valde jag en skaldjurssallad. Så mycket godare, nyttigare och extremt mättande på ett bra sätt. 

 

Jag är så extremt stolt över mig själv just nu! Nu jävlar är jag på g på riktigt igen.